HIGHLIGHTS

Carros & Bodils berättelse från Årets uppfödare 2001

Efter de längsta sekunderna i våra liv så tog det nog en stund innan vi riktigt förstod vad Kenneth Edh just sagt. -Att vi blivit lördagens bästa uppfödargrupp på Stora Stockholm! Sedan bröt segerglädjen ut. Vi skrattade och grät om vartannat och för ett par minuter fick vi sola oss i glansen från fotoblixtarna där vi stod på röda mattan i Älvsjömässan!
Att vi fick uppleva detta! En otrolig känsla av lycka och välbehag strömmade ut i hela kroppen och benen liknade spaghetti.

Då fick vi betalt för alla dessa utställningsdagar. Under året har vi rest från Piteå i norr och Malmö i söder. Allt för att "vår" uppfödargrupp ska ta poäng och kanske bli placerad bland de 5 bästa i tävlingen om årets uppfödare. Ingen resa har i år varit för lång för att åka. Ibland har vi till och med delat på oss och hundarna för att kunna tävla med två grupper på olika ställen. Som den helg i juli då ena halvan av kenneln drog till Piteå och den andra till Halmstad för utställning där. Resultatet den helgen var 2 st. femte placeringar och en andraplats för gruppen i Piteå.

Vi började året med en seger i Malmö och i Skara samt med placeringar bl.a. på Lilla Stockholm och i Österbybruk. Efter en ganska medioker sommar så blev augusti helt klart våran månad. Det började med seger i Askersund men det var nog först efter helgen i Norrköping och Nyköping som vi förstod vilken bra grupp vi faktiskt har. På lördagen kom vi trea slagna av Diplomatics men på söndagen tog vi revansch. I strålande sol kom det rekordmånga grupper till finalen och det var nog den jämnaste tävlingen på hela året. När Göran Bodegård då gav oss årets femte seger så var det utan tvekan den seger som kändes bäst! När vi i bilen på vägen hem räknade ihop poängen så insåg vi att vi nu faktiskt ledde tävlingen om årets uppfödare. Vi behöver väl inte säga att den resan hem gick väldigt lätt och att pizzan "hemma" i Årsunda smakade toppen! Helgen efter blev vi tvåa i Täby vilket var bra då alla grupper gick samma dag.

Sedan började en lång höst med väntan och planering. Vi var placerade i Sofiero och Växjö men med för dåliga poäng. Som tur var så var det lika för de andra som var med och fightades om ledningen.

Inför Stora Stockholm så hade vi alla en eller flera sömnlösa nätter. Kläder beställdes så att vi skulle se likadan ut. Vi grubblade på vilken grupp vi skulle ha. Den självklara gruppen med "Malin", "Alva", "Speedy" och "Diva" sprack då "Diva" började löpa lite tidigt och skulle vara högdräktig under Stora Stockholm... Vilken hund skulle vi nu ha istället för "Diva"? Så inför förvånade ögon på hundutställningen i Grängesberg kollades det formationer och kombinationer. Vi videofilmade och fotograferade, men inte blev vi något klokare på det...

När vi som vanligt åkte till Helene & David på torsdagskvällen innan utställningen för att klippa hundarna såg vi åter igen på videon men något beslut kunde vi inte ta. Var "Eddie" för stor mot de andra tikarna? "Flora" var ju bättre men hon har ju dåligt med päls...

Kvällen innan var det nog ingen av oss som sov något vidare och en otäck känsla fanns hela tiden i magen om att det inte skulle gå vägen... Om vi bara vann i rasen så hade vi i alla fall chansen, men annars skulle segerchansen vara borta.

Det som är bäst med Team Barecho är att vi har så roligt! Det är full fart från början till slut och skratten avlöser varandra. Det är nog också därför vi orkar packa in oss i bilen nästan varje helg, men när vi kom till Stockholm var det ett tyst och spänt Barecho-gäng. Vi gick alla runt med stora knutar i magen, huvudet värkte och det gick inte att äta frukost... Och när bedömningen i rasen började så besannades våra farhågor. Det gick inte alls bra för våra hundar och en näst intill apatisk stämning rådde i gänget.

När det bara var minuter kvar tills att vi skulle gå in med uppfödargruppen så var det ännu inte bestämt vilken av "Eddie" eller "Flora" som skulle komplettera "Malin", "Alva" och "Speedy". Helene som annars har allt klart för sig och vet precis hur allt skall vara var nästan okontaktbar av nervositet. Men då kom alla fantastiska hundvänner till räddning. Erna-Britt, Margareta, Lotta, Anette och Anna styrde upp vilken grupp vi skulle ha. De tog beslut om att det var gruppen med tikar vi skulle ha och "Flora" fick gå in i gruppen.
Sedan kom de värsta minuterna som vi varit med om. Hela gänget stod som lamslagna och hade det inte varit för att gänget utanför ringen gett oss ett sådant enormt stöd och peppat oss så hade vi nog inte klarat av att ställa upp våra hundar. Men tack vare allt stöd så tog vi oss samman och till vår stora glädje och lättnad slog vi Adamant's kennel och vi var vidare till final!

Nu när vi var klara för final och att vi nu hade saken i egna händer så kom en skön lättnadskänsla. Den anspänning som varit bara släppte och huxflux var glädjen tillbaka. Det är ju kul med hundutställning! Och sedan hördes de sedvanliga skratten från Barecho-gänget igen!

Då var det dags att förbereda sig inför finalen. Hundarna fick en sista putsning och klippning. Vi bytte kläder och fixade frisyrer som dagen till ära sprayades med glitter för nu skulle det glänsa om Kennel Barecho!

Sedan lämnade våra supportrar oss för att ta plats på läktaren och vi började dra oss mot uppsamlingsringen. Vi har så många gånger under året pratat om att det gäller att få in rätta känslan i gruppen. Varje gång vi haft den känslan tidigare i år så har det slutat med seger. Den känslan brukar vi få när vi ställer hundarna för första gången i uppsamlingsringen. Känns det rätt då, så brukar det kännas rätt hela tiden.
När det var dags att ställa upp hundarna så kändes det bara perfekt. Känslan fanns där! Men visst var vi ändå lite spända och nervösa.

Så blev det äntligen vår tur att springa in i finalringen och jublet från vår hejarklack mötte oss. Allt fungerade jättebra inne i ringen och vi blev kvar när den första gallringen gjordes. När domaren sedan plockade ut sina finalister så fick vi vara med och då kom åter igen jublet från våra fans på läktaren. Nu var vi åtminstone placerade.

Vi ställde upp oss igen på röda mattan och nu började nedräkningen. Vi blev inte 5:a, inte 4:a och inte heller 3:a. Sedan kom de längsta sekunderna i vårt liv. När vi bara ville veta om vi vunnit eller ej så började de spela en fanfar. Den varade bara någon sekund men det kändes som en evighet innan Kenneth Edhs röst talade om att det var gruppen med Engelsk Springer Spaniels som var lördagens bästa uppfödargrupp!

Den glädje vi kände då visste inga gränser! Glädjetårar rann ner för kinderna på oss alla och "Floras" rygg blev blöt av tårar från Carro... Det har nog knappast funnits gladare segrare än vi just då! Tänk att vi fick va med och uppleva detta! Det var ett stort och stolt ögonblick i våra liv. Någonting som vi alltid kommer att bära med oss med en otrolig värme och glädje!

Sedan följde ett par härliga timmar i mysigt segerrus!! All uppskattning vi fick från både kända och okända över "vår" fina grupp och alla kramar var toppen. Att champagnen vi drack när vi ganska sent på kvällen nådde hotellet smakade rent himmelskt förstår ni säkert.
Det var två lyckliga och trötta tjejer som kröp ner i sängen den kvällen och det sista Carro sa halvt i sömn va - ´tänk att vi gjorde de´!

Väntan till finalen på söndagen blev lång och åter igen började fjärilarna flyga i magen. Om alla grupper som fanns på plats skulle komma fill finalen, då kunde Diplomatics vid seger gå om oss, men vi visste att vi gjort vårt bästa och mer kunde vi inte göra.
När det drog ihop sig till uppsamling för uppfödargrupperna kunde vi inte längre sitta still på läktaren, utan vi var tvungna att gå i väg och räkna grupperna och till vår stora lycka så var det färre grupper och att Kennel Barecho blivit årets uppfödare stod klart redan innan finaltävlingen!

Sedan satt vi där på läktaren, så STOLTA och lyckliga och tittade på när Helene och David hand i hand tillsammans med "Malin" och "Flora" sprang in i ringen som årets uppfödare år 2001! Då fick vi precis som en annan dalmas - ståpäls!

Sedan vill vi passa på att tacka Helene och David för detta fantastiska år!
Tack för att ni ger oss förtroendet att få ha sådana underbara hundar. Att vi får chansen att älska och visa dessa otroliga hundar! Tack för allt som ni lärt (LÄR!) oss men framförallt tack för många roliga stunder och en härlig vänskap.

Och ingen vet så bra som vi, hur mycket jobb, tid och pengar det ligger bakom den här segern! Ni är otroliga!

Det har varit ett fantastiskt år som vi gärna upplever igen!

Tack Helene och David!

Carolina Lindblom & Bodil Andersols